Tankar svävar runt i huvudet, allt från vad som skall packas ner till vad som behövs köpas in till Tobias lägenhet i Göteborg och huruvida katten kommer skrika på tåget eller inte. Tankarna tar över i alla ituationer, även sömnen. Kan nästan säga att jag inte lyckats sova på tre dygn.

Tips för sömnlöshet:
Koncentrera dig på andetagen.
Räkna till åtta fram och tillbaka.
Ligg inte kvar och snurra i sängen, kliv upp och gör något tråkigt; läs en ointressant bok.
Tänd inga lampor.
Titta inte på tv.
Sitt inte framför datorn.
Gör helt enkelt något tråkigt som inte får igång dig.
Ett annat knep kan vara att skriva ner det man har i huvudet, på så sätt kan man släppa det.

Nu så. Kanske att man kan få sova inatt. Skulle behövas.

Min dag i listformat:

• Vaknade klockan 05:45
• Träff med yrkesvägledaren klockan (ca) 07:45 
• Ansökningsblanketter
• Referensbrev
• Telefonsamtal
• Leta information på internet angående komvux
• Få ihop alla sista detaljer innan Göteborg och komvux med betygen
• Försäkringskassan
• Arbetsförmedlingen
• Personbevis från skatteverket
• Fått läraren på skolan att klämma in mina frågor på mötet på fredag

Efteråt följde jag med Fernando en snabb sväng till biltvätten innan min heta dejt Anna och jag skulle träffas. Underbara tjej! Dejt imorgon igen då en långpromenad väntar. Väldigt snart kommer vi kunna träffas vid Domkyrkan, brunnsparken eller Linné. Gå promenad längs avenyn eller slottskogen, fika på Condeco och ha picknick vid klipporna i Saltholmen.

Har några saker kvar. Bara några få saker. Sen bär det av hemåt till mitt Göteborg.

Aram och jag träffades idag (!) inne i stan. Det blev en snabb sväng förbi Åhlens där hon köpte en present till hennes sambo och sedan gick vi vidare till Spicy Hot. Det var trevligt och mysigt att träffas, var som sagt ett bra tag sedan sist.

Klockan 15.30 var det dags att åka till Hallstahammar för att tömma förrådet på prylar. Trodde först att vi skulle åka dit för att hämta mina saker men fick reda på att de skulle byta förråd. Hade på ett magiskt sätt glömt bort den detaljen. Det blev några vändor och mycket bärande, endel tyngre och endel lättare. Är nu väldigt trött.

Mina älskade saker ligger nu i bilen, skulle burit in de i lägenheten men ingen av oss orkade. Skall ta det lasset imorgon. Känns väldigt skönt att det är avklarat. Nu gäller det att skriva listor på prylar som skall packas ned men det är svårt att veta vart allt skall när man inte vet vart man hamnar., Göteborg eller Åre. Krävs lite olika utrustningar för kommande destination.

Ser fram emot tisdag. Först då vet jag vart jag skall. Men det är också slutet för oss. Glädjetråden finns kvar, lika stark som innan. Det får jag inte glömma bort att säga.

Tycker att mina inlägg har en ledsen klang över sig men jag vill meddela att jag inte är det. Är glad, förväntansfull och nyfiken. Känner att mitt liv ligger helt öppet och jag kan för en gång skull lära mig at leva som alla andra. Belata räkningar, bo ensam, lära sig ekonomi-delen, ta egna beslut. Allt som en vuxen människa skall klara av. Ser fram emot mitt nya liv.
Det som är ledsamt är att jag och Daniel. Aldrig roligt att separera. Känns overkligt.

Att vara ensam skall  tydligen vara bra. Att finna sig själv på alla plan, komma i kontakt med både hjärna och hjärta och hitta balansen. Det håller jag med om. Men när man kommer till själva ensamheten är det ett arbete i sig. Bearbeta tankar och få planer till verklighet är inget som går på en dag, även om man önskade att det vore så.

Imorgon skall jag träffa Aram, den har vi hört många gånger förut (tror inte att det kommer ske) och Daniel har precis pratat med sin mamma angående mina saker i hennes förråd. Det är dags att hämta dem. Själva processen är jobbig, men slutet kommer bli fantastiskt.

Jag hoppas att ni håller tummarna inför tisdag, då svaret från Hålland kommer. Tänk om jag kan flytta upp redan nu. Som sagt. Tisdag. Håll tummarna.

Efter mina otaligt många samtal till Västerås växel, Göteborgs kommun, Västerås igen, Göteborg, Göteborg stad, Göteborgs kommun, Göteborg Majorna, omkopplingar minst tre gånger i Majornas växel och slutligen ett telefonsamtal till läkaren i Västerås kunde jag bege mig till skolan. Informationen jag fick från Göteborg och Västerås var näst intill obegriplig.

Väl i skolan mötte jag upp studievägledaren och jag berättade om min situation och slog upp min idé om Hålland och skidåkning. Fem minuter senare hade vi skickat iväg ett mail med förfrågan om förflyttning redan nu. Svar på tisdag så snälla håll tummarna! Att åka till Åre redan nu skulle lösa många problem, men om det inte går så ser jag lika mycket fram emot att åka till Göteborg. Då vet jag att Hålland väntar i augusti.

Tilläggas måste också göras att de skickar runt mig som en blådåre mellan Göteborg och Västerås, här kan jag inte få någon hjälp innan jag flyttat till Göteborg och i Göteborg kan jag inte få någon hjälp innan jag bott där en månad, är nämligen Västerås problem tills dess. Galet. Vårat system är inte till för att hjälpa, det är till för att hjälpa så lite folk som möjligt, de sparar nämligen mer pengar på det.

Fast att saker och ting är både frustrerande och smått kaotiskt så finner jag min glädjetråd i vartenda litet problem. Det flytar på och bollen är i rullning; och denna gång åt rätt riktining och på mina villkor.

Att jag försökt tappa kilon är ingen nyhet, från att väga ca 50 kg till hela 73 kg är en STOR förändring. Att tappa självförtroendet, självkänslan och att undvika speglar är inget jag vill veta av. Jag vill känna mig fin, vara nöjd när jag ser mig i spegeln och (framförallt) komma i mina gamla kläder.

Har en liten nyhet angående min vikt - har förlorat 1,7 kg på en vecka! Har inte samma aptit längre och blir mätt på lite. Tänker inte på mat 24/7 och är inte lika sugen på sött. Vågar man tro att min kropp börjat återhämta sig? Hoppas på det.

Funderar till och med på att ha en "Hanna-spa-dag" som jag brukade ha förr i tiden. Ansiktsmaskerna ligger på hög, rakhyveln är näst intill oanvänd, ögonbrynen är bleka och hårstråna utspridda över ögonen. Naglarna är oslipade och omålade, sminket ligger oanvänt i nessesären och hyn är både torr, blek och finnig. Usch ja. Finnar.

Att kroppen minskar är underbart. Kanske att man skulle hjälpa självförtroendet lite på traven med en spa-dag. Jag tror det. Det är viktigt att ta hand om sig själv och tråkigt nog har jag försummat mig allt för länge. Det är det nog många som gör. Men att friska upp hyn med lotion, måla naglarna och sätta på mascara gör nog susen. Faktiskt.

Detta är en befrielse.

Städning, telefonsamtal och hundlek på en plan täckt med is. Det smärtar att tänka på att jag inte kommer kunna ha kvar Teddy. Vi har kämpat riktigt bra ihop, osynkat som synkat. Tråkigt att behöva säga farväl när han börjat bli en sådan trevlig hund. Tråkigt att säga farväl över huvud taget.

När jag tänker på att ta farväl utav Daniel... Det känns overkligt skrämmande. Det känns som om att vi känt varandra hela livet, att han alltid funnits där. Dessa tankar. Men jag vet att det kommer komma någonting bra utav det, det är därför vi gör det här.

Vill inte få det att låta som om att jag är nere, ledsen, sorgsen, bedrövad, nedstämd. Jag är snarare förväntansfullt glad, men förvirrad.

Förvirrad på det plan vad som kan tänkas ske, framtiden som för några månader sedan var bestämd är nu ett minne blott. Det är dags att skapa en ny väg, en ny livsväg. Det är dags att skapa nya möjligheter, ett nytt seénde. Att inte vara förvirrad eller en aning orolig skulle vara aningen märklig, men mitt i all röra finns en glädje. Mitt liv väntar.