Sömnen gör det svårt för mig, ibland.

Sitter för tillfället och väntar på ett samtal ifrån personen vars möte jag kommer till en gång i veckan. Har klantat till det en aning med tiden, verkligen dumt då jag mer än någonsin hade behövt träffa henne.
Huruvida vi skall träffas i fortsättningen hänger i luften, som allt annat just nu.

Hade på dagordningen att åka till skolan för att planera fortsatta studier på annan ort, men vedebörande som jag hade hoppats träffa befinner sig i Skinnskatteberg.

Vad återstår då?

Tomhet.

Avtryck

Knappa ner här:

Namn:
Guld-kommenterare?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0