Att jag försökt tappa kilon är ingen nyhet, från att väga ca 50 kg till hela 73 kg är en STOR förändring. Att tappa självförtroendet, självkänslan och att undvika speglar är inget jag vill veta av. Jag vill känna mig fin, vara nöjd när jag ser mig i spegeln och (framförallt) komma i mina gamla kläder.

Har en liten nyhet angående min vikt - har förlorat 1,7 kg på en vecka! Har inte samma aptit längre och blir mätt på lite. Tänker inte på mat 24/7 och är inte lika sugen på sött. Vågar man tro att min kropp börjat återhämta sig? Hoppas på det.

Funderar till och med på att ha en "Hanna-spa-dag" som jag brukade ha förr i tiden. Ansiktsmaskerna ligger på hög, rakhyveln är näst intill oanvänd, ögonbrynen är bleka och hårstråna utspridda över ögonen. Naglarna är oslipade och omålade, sminket ligger oanvänt i nessesären och hyn är både torr, blek och finnig. Usch ja. Finnar.

Att kroppen minskar är underbart. Kanske att man skulle hjälpa självförtroendet lite på traven med en spa-dag. Jag tror det. Det är viktigt att ta hand om sig själv och tråkigt nog har jag försummat mig allt för länge. Det är det nog många som gör. Men att friska upp hyn med lotion, måla naglarna och sätta på mascara gör nog susen. Faktiskt.

Detta är en befrielse.